Tänkte bara berätta lite om mina två bästa vänner som jag känt längst och avgudar från topp till tå som jag skulle ge hela världen för.
Isabelle - vi lärde känna varandra i förskolan och vi bildade genast ett kompisgäng med de andra flickorna. Vi blev bästisar, delade hjärtan och delade häst (vem fan delar häst), sov över var och varannan helg och började spela innebandy ihop. Vi gjorde faktiskt allt ihop. Dom få gånger vi bråkat har vi glömt för längesedan och har bara varit småsaker. För varken killar eller innebandytröjor kan väl förstöra en sådan vänskap! När man känt varandra i 15 år och umgåtts ungefär halva tiden konstant så tror ni kanske att man tröttnar på varandra? Men så är inte fallet. Vi hjälper varandra i alla lägen och det är du som torkar mina tårar när det är jag som blivit dumpad av en kille. Jag vet få som gör så mycket för någon annan som du och jag älskar dig, från djupet av mitt hjärta.
Louise - Du var också med i kompisgänget och vi hängde jämt. Det blev en kort innebandykarriär för Louise dock när hon insåg att killar var mer för henne. Skämt o sido. Är det någon man kan berätta allt för så är det dig. Sen att du kan vara världssämst på att passa tider eller världsbäst på att ibland dubbelboka dina vänner är en annan femma. Men vet du vad, det är värt att vänta på dig dom dära extra minuterna. Och du är en av de sjukaste jag känner som verkligen inte behöver något tillbaka från en förutom lojalitet såklart. Helsingborg och bikten är ditt place to be och jag älskar att du aldrig känner ångest. Jag behöver lära mig lite av dig. Du är klok, du är snygg och du kommer alltid förbli en av mina bästa vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar