TEARS DRY

Hoppas nu att negativiteten är borta. Jag vet inte vad som händer med mig, någonting är det som inte stämmer. Känns inte kul när man inte känner igen sig själv. Men man säger ju att ju äldre man blir ju mer lär man känna sig själv. Kanske har jag en 20årskris. Nä det lät bara sjukt. Har iaf fällt tusen tårar nu och hoppas att det är slut med dom på ett långt tag. För jag gör så nuförtiden, stänger inne känslor som jag vet att jag inte borde hålla för mig själv. Livet är för kort för att gå och hålla inne på saker, men det kan också kanske verka lättare på något sätt. Man blir ju inte sårad i alla fall om man bara håller känslorna inom sig. Men vem mår egentligen bra av det? Har nog inte gråtit sedan min mormors begravning kom jag på nu. Och jag vet knappt varför jag lipar, men ibland behöver man bara det. Det känns som att allt lättar på något sätt. Från och med nu ska jag dock öppna mig mer igen, för man kommer längre här i livet genom att dela med sig till andra vad man tycker, sina åsikter och känslor. Ibland är det bara jobbigt att förklara dem. Och låt aldrig någon få dig att känna dig dålig eller otillräcklig. Ska nog hitta tillbaka till min positivitet nu, så vill bara säga förlåt om jag varit sur/arg/negativ under en period, det är ingenting personligt absolut inte. Mina problem har dock gått ut över vissa, men man måste tänka att så som man vill bli behandlad ska man behandla andra. Så. Nu. Sätter. Jag. Punkt. För. Ikväll.