Folk har frågat mig om jag är förhållandetypen eller singeltypen. Jag måste nog påstå att jag föredrar ett förhållande inför one night t.ex. så jag är väl en sådan där typisk förhållandetyp. Ett förhållande lämnar efter sig kunskap eftersom man lär sig så himla mycket om både sig själv och om sin partner och vad man ska förbättra till nästa förhållande om man nu får något annat. Förhållande bygger på tillit och det viktigaste är att man kan lita på varandra. Annars är det inget förhållande. Förhållande betyder inte heller svartsjuka eller för mycket frustrationer. Klart i ett förhållande måste man kunna argumentera och bråka för att hålla gnistran vid liv, annars kommer man ingen vart. Alla drömmer väl om att möta kärleken någongång. Jag är trots allt bara 18 år men jag vet hur det är att vara kär. Man kan väl nästan påstå att det finns folk som är kära i kärleken. Är jag en sådan typ kanske? Man kommer till ett stadie där man känner att man bara behöver någon, någon som kan tänka sig bry sig om en och vilja ha en. Egentligen så spelar det ju en stor roll vad man själv tycker och känner. Man får ju både ge och ta. Det ska ju inte heller kännas som att man tvingar någon in i något? Det innbär bara en ångestfullt förhållande som kommer sluta dåligt. Båda måste vilja lika mycket och det ska kännas att man är tillsammans för att man vill det.
Jag vet egentligen inte varför jag skriver detta. Men kände för att skriva av mig. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar